Jag har vaknat mitt i natten många nätter i rad. Kanske beror det på att mitt nya halvtidsjobb har rubbat min dygnsrytm. Kanske beror det på något annat. Men jag vaknar och är klarvaken.
Jag har inte skissat i en skissbok på väldigt länge eftersom jag inte har haft tid. Båda mina jobb (jag jobbar halvtid på en vinbar och halvtid som konstnär) har varit krävande och att skissa i en skissbok bara för min egen skull har fått stå tillbaka. Men nu, när jag vaknar på natten, har jag unnat mig det.
I min nya skissbok flödar mina känslor ut på pappret så mycket att jag nästan överför alla mina känslor till min skissbok. Jag är i skrivande stund på väg till Trosa för att jobba (och för att fira Kristin, Bomans ägare, som fyller år). Jag kommer inte ha tid att ägna mig åt min skissbok, men jag kunde inte lämna den hemma. Min skissbok är som min bästa vän, en förtrogen nära vän, eller kanske en förälskelse som man inte kan släppa.
Jag lyssnar på musik och jag låter pennan fara fram fritt. Där finns allt jag känner, allt som jag önskar men inte har. Sorg som bäst bearbetas med musik och med en penna. Klockan tre på morgonen.
Hedenvinds Bilder 