I september förra året började jag jobba på Vinfolket på halvtid. Jag har fasta veckodagar och jobbar varannan lördag. Det var länge sedan mitt liv var så inrutat, och även om jag kan se fördelarna så kan jag också känna av nackdelarna. Jag måste planera in mina Bomans besök (Bomans är ett hotell där jag är deras ”huskonstnär”). Förr ringde Kristin (ägaren) och jag tog första bästa buss ner. Om jag påbörjar en målning på en söndag och jag brinner för den, måste jag ändå vänta tills jag är ledig för att fortsätta. Ikväll ska många av mina vänner gå på fest, men jag jobbar. Igår såg jag som hastigast min systerdotter men vi har inte hängt på riktigt på så länge att det nästan gör lite ont i kroppen.
Jag är fullt medveten om att det är så för de flesta. Har man barn är varannan-vecka livet normalt. Och jag kommer att anpassa mig med tiden. Men just nu sitter jag framför en målning som jag vill fortsätta och jag saknar mina vänner men jag måste jobba. Samtidigt vet jag så väl att när jag väl är på jobbet kommer jag tycka att det är roligt. Och ingenting skulle hända ikväll som skulle förändra mitt liv.
