I går blev jag utskälld av en kollega som tycker att jag blir favoriserad av ägarna för att de ber mig ta fler pass. Idag blev jag utskälld av en granne för jag råkade ta fel tvättid. Det var förvisso sant, jag blanda ihop dagarna. Och tvättider är ju så viktiga! Så så viktiga…
Om jag vore en serieteckning hade jag haft ett grått moln över mig hela vägen till gymmet idag. För känslan att så triviala saker ska vara så stor del av mitt liv känns!
Väl på gymmet gick jag in hårt. Jag lyfte så tungt jag orkade. Pressade mig så hårt som möjligt. I min frustration ville jag straffade min kropp. Jag gör så ibland. Pressar kroppen hårt – Jag gör så när jag är sexuellt frustrerad och jag gör så när livet känns så där lite meningslöst och grått. Och jag gör så när jag blir arg. När frustrationen tar över. När besvikelser känns så i hjärtat att jag är rädd att det ska brista.
Nu borde jag komma med någon ”knorr” om hur man alltid ska se det positiva och vara en god människa. Och det ska man!
Men ibland kan faktiskt den känslan, ilskan, frustrationen och besvikelsen vara känslor man kan använda. Jag lyfte tyngre, kämpade hårdare idag än på länge. På något sätt gav de känslorna mig styrkan att pressa mig. Och ilskan förvandlades till energi och ork.
Hedenvinds Bilder 
Men vad är det jag inte förstår? Är inte ”knorren” att du i själva verket har berättat en historia om befrielse istället för om bestraffning? Hur din kropp och ditt medvetande i samarbete sänkt dina nivåer av stresshormon och gett dig en stärkande endorfinkick. Istället för att ta ut ilska och frustration på konfliktsökande kollegor och grälsjuka grannar gör du det på redskapen i gymmet. Är inte just det en modern definitionen av att vara en god människa?
God fortsättning på påsken!
GillaGilla
Estellan, vi har aldrig träffats IRL men du påverkar mitt liv. Det gör mitt skrivande lite mer meningsfullt! Tack ☺️
GillaGilla
Tack för dina vänliga ord! Som du förstår finns det någon slags ömsesidighet i ditt skrivande och i mitt läsande som inte riktigt låter sig beskrivas utan att det riskerar att bli ”smörigt”. Jag gillar att läsa det du skriver för att du skriver på ett sätt som påverkar mig. Inte sällan så pass att det triggar lusten att kommentera… 😉
GillaGillad av 1 person