Ord som känns

Del II av Music Makes me Lose Control

Detta är del två av min påbörjade serie. Jag skissar i en skissbok som jag kallar ”Music Makes me Lose Control”, varje skiss är en hyllning till en låt jag älskar.

Jag har alltid sagt att jag inte bryr mig om låttexter; att det är musiken som står i fokus. Jag minns när jag hade min stora opera-period i livet. Den första tiden älskade jag att låta fantasin dra iväg med mig. Jag skapade egna historier till musiken. 

Med tiden blev jag dock nyfiken på vad kompositören själv hade tänkt. Jag blev lite besviken. Dels därför att ingenting stämde ju överens med mina fantasier och dels för att librettona kan vara ganska simpla (i alla fall när man översätter dem). 

Jag hade en hip-hop period, och då var det nästan självbevarelsedrift som gjorde att jag stängde öronen för en del artisters texter. Även om det finns makalösa texter i den genre, så finns det också en hel del sexistiskt och nästan pinsamt ytliga texter. 

I och med mitt nya projekt så började jag dock läsa texter. Det är ju så lätt att hitta dem på Spotify. 

Till min förvåning har jag mött mer poesi än vad jag förväntat mig och poesi som berör mig mer än vad jag trodde den skulle göra. Kanske är det för att jag lever ensam, inte är i en relation och har typ aldrig sex, som gör att texterna talar till mig så? Som ett substitut? 

Från att ha gillat Beyonces låt Halo, jag menar, det är en bra låt. Hon har gjort en del bra låtar. I mina öron kanske inte mer än så. Men bra låtar. 

…Men när jag läste texten till Halo blev jag tagen. 

Den är mer än bara bra. 

Jo…min teckning är kanske lite plain, men jag vägrar teckna en gloria…