Del XII Music Makes me Lose Control
Jag har en förkärlek till musik som är lite annorlunda. Det har jag haft sedan jag var tretton år och hörde Kate Bush för första gången. Om jag var tvungen att välja endast en stor musikupplevelse i mitt liv, är det denna.
Jag minns hur jag låg i min säng och lyssnade om och om igen. Jag var mittemellan barn och vuxen, och min fantasivärld kring hennes musik speglade det. Jag minns barnsliga tankar och erotiska tankar.
Jag minns hur jag hölls i spänning från första sekunden jag började lyssna till den sista. När man måste spela låten om och om igen för man vet inte riktigt vad som händer.
Den känslan av osäkerhet på vad musiken tar vägen kom jag senare att hitta i min stora Wagner-period, i Björk (och Sugercubes), i Missy Elliott på 90- och 00-talen, i Dirty Projektors, Låpsley och nyligen upptäckte jag Son Lux. För att nämna några under årens lopp.
All musik känns alltid i kroppen men dessa låtar tilltalar också huvudet. Håller mig alert. På tå kanske. Det är inte så ofta det händer och sorgligt nog kanske jag aldrig kommer kunna bli lika ”mind blown” som första gången jag lyssnade på albumet The Dreaming.
Hedenvinds Bilder 