Del XIII Music Makes me Lose Control
Jag började skapa en spellista på Spotify som jag tänkte kalla guilty pleasures men insåg att det inte är så många låtar som jag ärligt kan placera där. Kanske beror det på att jag inte haft särskilt många vänner som jag pratat musik med så jag vet inte vad jag ska skämmas för?
Skam är något jag har en komplex relation till. För jag har nog alltid varit den jag är oberoende om det är ”rätt” eller ”fel” i någon annans ögon. Jag har alltid gått min egna väg, men ändå. Det finns definitiv saker jag mörkar. saker jag skäms över. Saker jag aldrig talar om.
Men angående musik…kanske att dessa två låtar kan vara lite ”skämmiga”? Första gången jag hörde Texas ”Say what you want” hörde jag den i en variant med Wu-Tang Clan, vilket gav låten en annan dimension. Men den fastna i mig. Det är enkelt och melodiöst. Men jag gillar den och det ”skämmiga” är kanske att jag inte har så mycket mer att säga om låten?
Wicked Game däremot är lite mer komplex. Den börjar med en vemodig ton som jag tolkar som lite countryinfluerad som återkommer varje gång rösten tystnar. Som att låten vägrar för ett ögonblick släppa smärtan. Men jag stör mig på en sak i låten. Den ska handla om olycklig kärlek men samtidig är det som att sångaren inte vill stå för det fullt ut.
🎼I don´t wanna to fall in love. De orden är en sak, men det är i slutet som den stora förnekelsen kommer. (This world is only gonna break your heart) Nobody loves no one.
Som att han vill ta tillbaka allt han sagt innan. De orden står i total kontrast till resten av texten och känslan. För låten förövrigt nästan desperat skriker ut sin sorg. Och det starkaste orden i mina öron är:
What a wicked thing to do, to let me dream of you
Hedenvinds Bilder 