Kultur

Del XV Music Makes me Lose Control 

Många kritiserar kulturen för att påverka vår bild av livet och inte minst kärlek. Och ja, till stor del håller jag med. Att kärlek ska sluta med ett frieri och sen tar sagan slut är förstås ur ett historieberättande en enkel formula. Alla historier behöver ju en början, en mitt och ett slut. Men så är ju förstås inte livet. 

Och nog beskriver kulturen sällan någon annan typ av kärlek än den mellan en cisman och ciskvinna. Men i verkligheten finns kärlek i så många former. Genom att erkänna och tillåta varandra att söka vår egen väg, vårt eget sätt att älska ger vi varandra en frihet som faktiskt inte kostar någon annan någonting. Så varför har vi så svårt att acceptera andras val? 

Men med allt ont man kan säga om hur kulturen ser ut så vill jag säga två andra saker. Det ena är att vi alla deltar i kulturen. Vi kanske inte har så stor makt över den, men vi deltar. Vi deltar i den som konsumenter och vi deltar i den som små mini-influensers; för vi är alla små mini-influensers. Varje FB- eller Instainlägg vi gör påverkar kanske inte så många men några. Och de påverkar i sin tur några till. Och vi har förstås makt när vi konsumerar.  

Det andra är att kulturen kan hjälpa oss när den är som bäst. Den hjälper oss att bearbeta våra känslor, vår sorg, vår hjärtesorg. Den kan uttrycka orättvisor och politik. Den kan hjälpa oss att bearbeta våra existensiella frågor. 

Och där spelar musiken så stor roll. Vi lyssnar på musik som beskriver det vi själv kanske inte har förmåga att beskriva men känner så stark. Till och med den simplaste mainstreamslåten kan både vara och kännas uppriktig om man ger den en chans.