Del XVI Music Makes me Lose Control
Amanda har funnits i mitt liv sedan hon föddes. När hon var liten spelade jag ofta musik för henne. Eftersom hon då inte kunde engelska brukade hon fråga mig vad artisterna sjöng om. Där och då hade jag en mainstreamperiod som dominerades av hip-hop och R´n´B. Jag beskrev för henne vad låtarna handlade om. Det kanske var någon som var olycklig kär eller någon som var arg på världen. Amanda lyssnade intensivt och frågade mig ”vad händer sen?”
Country (en musikgenre jag ännu inte funnit tilltalande) berättar ju gärna historier, och med lite god vilja kanske man kan säga att opera också gör det. Fast oftast är en aria på samma sätt som modern musik, ett känslouttryck. Man liksom stannar tiden och slutar föra berättelsen framåt.
Men få låtar i popvärlden berättar en berättelse. De återger en känsla, kanske ett ögonblick, men sällan en berättelse. Så något ”sen hände detta” fanns inte.
En poplåt som jag älskat några år har dock lite av en berättelse.
Young the Giants Something to Believe In (acoustic version) har en lite bluesig känsla och jag ser framför mig the crossroad-demon:
And he says, ”I’ve got you written in a black book by the railroad track. You see, I know your fate”
och den unge sångaren med sitt starka självförtroende svarar:
And I said, ”You’ve got to listen, I’m a songbird with a brand-new track You underestimate”.
Det är lätt att se berättelsen framför sig. Men jag valde inte att tecknade en illustration, hur lockande det än var. Istället fick pennan leka på pappret.
Och sen blev det en teckning till i samma stil. Denna gång med en för mig ny grupp som heter Son Lux. De har gjort många låtar som jag kommit att älska, inte minst Alternative World.
Hedenvinds Bilder 