Eskapism?

Del XIX Music Makes me Lose Control 

Jag har inte många steg hem från mitt halvtidsjobb men i de få stegen hem kan känslor och tankar komma ikapp. Allt som under dagen förpassats långt bak. Det är något över en halvtom gata på kvällen. Något med mörkret, den svala luften och dofterna. 

Jag sätter alltid in mina hörlurar efter att jag låst dörren, trots de få stegen hem. Ibland längtar jag efter en spellista eller en låt så mycket att det nästan är outhärdligt. Så hörlurarna åker in och världen stängs ute. Eller är det tvärtom? 

Är verkligen musik ren eskapism?

Jag antar att det beror på hur vi definierar verkligheten. Musik hjälper oss att våga möta våra känslor och tankar, och känslor och tankar är kanske trots allt det mest verkliga vi har? 

My heart, it isn’t bulletproof, from visions of you, Can’t you read my mind, Don’t you read between the lines sjunger Karen O

I´m looking at you through the glass, don’t know how much time has passed, oh God, it feels like forever…sjunger Stone Sour