Del XXIX av Music Makes me Lose Control
Om man ställer sig frågan varför musik är viktigt (om den nu är viktig) så gissar jag att de flesta skulle svara att musiken kan hjälpa oss emotionellt. Vem har inte lyssnat på kärlekslåtar när hjärtat är i sorg. Musik kan sätta hög stämningen på festen eller skapa rätt stämning för middagen. Julmusiken skapar julkänsla. Forskare har slagit fast att vi presterar bättre på gymmet om vi lyssnar på musik.
Jag jobbar halvtid, eller i realiteten mer än så, på en vinbar i stan. Min lilla vinbar, för ja den känns som min, har haft väldigt många gäster i sommar. Ibland känner jag hur stressen får axlarna att spänna sig och stegen jag tar får fötterna att värka. Man säger att man ska le för att bli glad, vilket är sant. Men man kan också nynna med musiken. Det mildra stressen. Så jag springer mellan gästerna och ler och sjunger lite försiktigt med i alla klassiker som vi spelar. Och ibland sjunger gästerna också med. Det är ett sätt att använda musiken som hjälp att hantera stress.
Men det som jag tycker är intressant är hur vi ibland behöver musik för att lyfta oss men ibland behöver vi musik som snarare gör motsatsen. Så många jag pratat med beskriver samma sak. Ibland vill vi att musiken ska gör ”oss deppiga”. Kanske för att vi behöver få hjälp att uttrycka vad vi känner? Kanske för att livet för de flesta rullar på och att ta sig tid och utrymme att känna kan vara svårt. Att stanna upp och våga möta känslor även de som är negativa kan vara en utmaning. Men då finns musiken där och hjälper oss igenom våra känslor. Att faktiskt våga möta våra känslor. Besvikelser eller vad det är som gör ont.
Tre låtar som illustrerar lite olika behov

Kaleo Way down we go. Hela texten är egentligen bara en versioner på frasen ”way down we go” och är allmänt deppig.

Cassie Must be love lite tramsig låt men jag gillar den

Albama Shakes This Feeling som beskriver att livet kanske inte är perfekt men det finns hopp. En tilltro för framtiden.
”And it feels so nice to know I´m gonna be alright”
