Del XXXII av Music Makes me Lose Control
Marcel Proust skrev ju om madeleinekakor som trigger för minnen i på spaning efter den tid som flytt. Och visst har smak och doft en förmåga att väcka minnen, men nog väcker musik ännu mer? Borde han inte skrivit om musik istället? Om han levt under en tid då musik varit så lättillgängligt som det är idag hade han kanske det.
För musik kan inte bara väcka minnen. Musik kan nästan som en tidsresa ta dig tillbaka till en plats. Upplevelsen kan vara så stark att man känner dofter som man kände då och känslor man hade.
Men alla minnen är inte önskvärda. Jag har haft låtar jag älskat men som skapar minnen jag inte vill ha.
Lösningen är dock enkel. Spela låten om och om igen och skapa nya minnen. Nya minnen som lägger sig över det gamla.


