Del XXXIV av Music Makes me Lose Control
När jag tittade på några av mina vänners Best of all time-lista fann jag flera gemensamma artister men inte samma låtar. Det fick mig att fundera. Varför väljer vi olika? Vad hör de som inte jag hör?
En gemensam grupp som flera av mina vänner gillar är Massive Attack. Av deras låtar valde min vän Elsa Protection, Elsas partner Johan valde låten Hymn of the Big Wheel och min vän Anna valde Teardrop. Själv valde jag Paradise Circus.
Alla fyra är bra låtar. Men frågan är vad de uppfattar som inte jag uppfattar lika tydligt? Varför föll de för just de låtarna? Och varför gillar en del musik som jag direkt ogillar? Vad är det som gör att man upplever musiken olika?
Johan gav en motivation av sitt val ”Låten andas positivism, den har en öppen och förtrolig känsla” Han fortsatte ”låten beskriver glädjen i livet men mot bakgrunden av livets förgängligheten. Glädje är ett val man gör”.
En tydlig sida av Johan är hans grundläggande glädjefulla inställning till livet och nästan barnsliga nyfikenhet. Jag frågar mig om det är relevant för valet av låt?
Anna som valde Teardrop, beskrev låten som följande: ”den har en ljudmatta som egentligen inte gör den så spännande men man kan gunga med den och känna låtens hjärtslag”. Ibland är det nog inte svårare än så. Man gillar en låt för att den är lätta att ”gunga” med.
Mitt val är Paradise Circus. Det jag hör i den låten är något försiktigt, avvaktande, som först mot slutet eskalerar i en allt starkare passionerad känsla. Speglar det min personlighet?
Men tesen om att musik skulle spegla vår personlighet är nog lite för ”snygg” för att stämma. Och det är lätt att hitta exempel som vittnar om motsatsen. Dessutom är jag alltid skeptisk till ”snygga” välformulerade teser. Saker brukar vara mer komplexa, men det betyder inte att det är helt irrelevant.
Hedenvinds Bilder 