Del XXXVI av Music Makes me Lose Control
Är det rätt kommer det lätt är en vanlig klyscha man hör i dejtingsammanhang. Men är det realistiskt att tro att två främmande människor omedelbart kommer att hitta varandra utan misstro eller osäkerhet? Att bygga tillit tar tid. Det finns ingen quickfix i relationer.
Det är begripligt att vi vill att allt ska gå lätt. Klart att det är tilltalande. Och lätthet är kanske det kraftfullaste marknadsföringsknepet som finns. Just nu plågar mig en reklam på Youtube om hur man lär sig spela piano snabbt eller hur man kommer i form utan någon egentlig ansträngning.
Bortsätt från att det inte är verkligheten; hur värt är det som är lätt?
Av alla de relationer jag känner till som jag skulle kategorisera som ”lyckade” inklusive mina egna relationer (som jag betraktar som lyckade även om vi inte längre är tillsammans) har det gemensamt att de var inte en spikrak väg fram. Den första tiden utmärktes av osäkerhet och tvekan. Av rädslor och av missförstånd. Men vågar man ta sig igenom det, stannar man kvar eller söker upp varandra igen kan investeringen visa sig pay off.
Jag tror också idéen om att allt måste vara perfekt också kommer från en tid som präglas av att vi ska vara så ”starka” och ”självständiga”. Får man syn på minsta dåliga egenskap så avvisar man, och alla vänner hyllar hur stark man är.
Men att inte tolerera andras brister och fel (vem som nu bestämmer vad som är rätt och fel) är ju inte bara galet ur perspektivet att alla människor har ju sidor som man kan störa sig på om man så vill. Utan även att rätt hårt och självupptaget. Vem är själv så perfekt?
Jag tror snarare att ju mer vi lär oss att tolerera varandra och våra egenheter (som är så mycket bättre ord än att tala om rätt och fel) desto starkare kan relationen bli!

I couldn’t let you reject me
I couldn’t let you forget me
I wanted you to respect me
I wanted you to let me in
So I’m coming back, tail between my legs
Forget what I said
Jag tänker att den låten, som så många andra handlar om hur man inte kan vara för stolt i kärlek. Något vi alla, jag inkluderad, behöver påminna oss om.
