Feminism

Del XXXIX av Music Makes me Lose Control 

Jag ser det som att man har två skilda sexualiteter. Man har en sexualitet som riktar sig till någon annan. Som väcks av hans person. Som kan få kroppen att brinna bara av tanken på honom. 

Men man har också en ”egen” sexualitet. En sexualitet som inte handlar om någon annan. Den man har i sina fantasier, dagdrömmar och som kan sitta i sin egna kropp. 

Jag har alla mina underkläder i ett vitrinskåp. De är sorterade i färg. Det är lite av en morgonritual att välja mina underkläder. Vissa är mer romantiska, andra mer sexiga. Men vad jag har på mig under mina kläder kan påverka min känsla för min egen kropp. Ingen vet. Det är bara för min skull. 

Det har gjorts en del låtar om hur man kan känna sexuell upphetsning av sig själv, för sig själv. Tweet gjorde Oops för tjugo år sedan. Det är kanske inte musikhistoria, men jag minns hur jag då reagerade starkt på att hon faktiskt sjöng om sin egen upphetsning. Lite lätt ”dolt” bakom humor. 

Men är det då viktigt att prata om det? 

Förutom att det är en av de starkaste känslor vi kan ha så är det en fråga om feminism. Och feminism är något alla vinner på. Män så väl som kvinnor. För av alla märkliga orättvisor i historien är kvinnlig njutning bland de mer märkliga. Varför har man velat undertrycka den?

Seriöst, varför?