Att fånga musiken i bild 

Del XXXXIII av Music Makes me Lose Control 

Jag har sedan länge haft insikten att jag aldrig kommer att kunna måla eller teckna musiken jag älskar. Musiken låter sig inte fångas så lätt. 

Det jag söker i musik är dess essens. Därför har jag gjort vad jag kan för att inte välja det mest uppenbara. Sjunger de om berg vill jag inte teckna ett berg. Använder de en fiol vill jag inte teckna en fiol. Jag gillar inte det uppenbara. Jag gör hellre något helt random och obegripligt. Så jag har kanske inte gjort det så enkelt för mig. 

I en skissbok blir det dessutom extra svårt eftersom jag inte vill riva ut en sida och börja om. Blir teckningen inte bra – så får jag bara leva med det. Och av någon anledning så fick jag för mig att utmana mig och visa alla bilder jag gjort här på bloggen – bra eller inte. Btw, det är 80 sidor i denna skissbok och för er som börjar bli trött på sommarens tema så är det inte mycket kvar nu 🙂 

Varje gång jag är klar med en teckning tänker jag att jag kunde gjort det bättre, mer förfinat, mer inkännande. Men kanske kan man inte fånga musik i ett ögonblick? För musiken varar ju i en bestämd tid medan en teckning inte är beroende av tid som passerar. I några teckningar försökte jag ge illusionen av ”the Arrow of time” genom att göra flera teckningar. Hade jag haft en större skissbok med mer plats hade jag kanske valt att göra flera skisser för att illustrera hur en låt förändras under dess gång. 

Jag har inte använt en metod för alla mina skisser, men ibland har jag bara suttit och lyssnat på låten på repeat och låtit handen röra sig utan att tänka för mycket, med lite varierande resultat.