Den Som Sa Det…

Jag har mött tre personer i mitt liv som uttryckt ”tjejer är falska”. Alla tre var bland de få falska personer jag mött. 

Jag roar mig ibland med att leka hobbypsykolog på Tinder. Jag försöker gissa mig till hur mäns tidigare relation varit, eller hur de själva är genom att studera deras profiltext. Man har bara så många rader att använda sig av så det man väljer att skriva säger mycket.

Låt mig ge ett exempel: ”Inget drama” är en vanlig fras. När jag matchat med någon som valt att skriva ”inget drama” är det inte ovanligt att de överreagerar på om man inte svarar snabbt nog, de läser ofta in baktankar i ordval eller utropstecken, så kanske är det de själva som skapar drama? 

Har ni förresten hört Labrinths ”Skeletons”? Jag ler när jag hör den.

Nå, detta, att vi ibland uttrycker motsatsen till vem vi är har man förstås mött många gånger i sitt liv. 

Jag var på en dejt med en man där vi började diskutera härskartekniker och jag tog exemplet att många kan säga elaka saker för att sedan skyndsamt säga att det var ett skämt. Det är ett effektivt sätt att få säga det man vill men utan att behöva att ta ansvar. Mannen i fråga påstod att han aldrig hört eller mött detta fenomen. 

Vårt samtal fortsatte och vart eftersom kvällen led (för ja, jag led) stod det klart för honom att jag inte ville ses igen. Han insisterade på att följa mig till T-banan och på vägen uppstod en tryck stämning. Han började prata om okvalificerade yrken och outbildade människor och hur de inte längre kommer att ha en funktion i samhället (själv var han högutbildad) och efter ett tag får han in att konstnärer är ett okvalificerat yrke, varpå jag förstås reagerar. 

Gissa vad han säger? ”men Karin, jag skämtar ju bara!”. 

Jag sa inget mer efter det och kände en enorm lättnad när jag såg skylten med det blåa T och skyndade mig mot ingången. 

Han hörde av sig några gånger efteråt och jag var artigt avvisande. Ni vet, ”inget personligt” ”lycka till” ”hoppas du hittar den du söker” (motsvarigheten till 90-talet ”det är inte du…” ”kan vi vara vänner?”). 

Publicerad av hedenvindsbilder

Jag bor i Stockholm, men har också en fot i Trosa där jag ofta gör jobb åt Bomans hotell. Mina bilder varierar sig, liksom mina metoder och material, men människor står i centrum.