Det finns människor som blivit så sårade i sitt liv att de kan ingeting annat än att pusha bort andra. Men hur ställer man sig till dem?
I den kultur vi lever i just nu brukar det givna svaret vara: undvik dem!
Problemet med det är att tillslut undviker ju alla varandra! För det tenderar till att bli en spiral och till slut vet ingen vem som bidrog med vad.
Generellt tror jag på en form av kill them with kindness. Fast i detta fall en egen tolkning av begreppet. Inte den där överlägsna ”du är dum”, ”jag är bättre än du och det är därför jag är överdrivet vänlig för att få dig att känna dig obekväm”.
Nej, jag tänker att kill handlar om att ta ”död” på deras försvarsmur. Och att kindness är vad man faktiskt på riktigt vill förmedla.
Min filosofi är att man ska säga snälla saker till människor varje chans man får men de ska alltid vara sant! För jag tror de flestas instinkt kan skilja mellan sanning och lögn. Sen kanske vi ibland har fel glasögon på oss, och ser fel saker, beroende på hur känslomässigt engagerade vi är. Men om vi verkligen lyssna så berättar vår instinkt mycket för oss.
Och snällhet, att visa att man ser någons goda egenskaper, kanske faktiskt kan hjälpa den personen att börja lita på andra människor. Och då går ju spiralen åt rätt håll.
Hedenvinds Bilder 