Jag är just nu missnöjd med mina målningar som jag kämpar med och som har en deadline. Det är intressant hur jag tvekar att erkänna mitt missnöje för jag vill inte att någon ska tro att jag fikar efter bekräftelse. Så jag säga aldrig till någon (annat än Amanda) att jag är missnöjd. Jag håller det för mig själv.
Det är egentligen ingen stor sak, att vara missnöjd handlar bara om att lägga mer tid tills man blir nöjd. Men det innebär att man måste ta sig den tiden, och avstå från andra saker. Så helgen blir nog vigd åt att måla.
Ibland tänker jag dock att om jag haft en utbildning kanske jag hade haft bättre metoder. Jag tittar ibland på andra konstnärer på Youtube som beskriver hur allt de gör är en metod och jag tänker att jag är ju metodisk i andra avseenden, varför är jag inte det när jag målar?
Men ärligt talat så är just utmaningen en stor del av det som gör varje målning så spännande. Just det att jag inte vet på förhand vart jag är på väg. Så kanske är att vara missnöjd och ”ställa in livet” en del av vad som får mig att känna meningsfullhet i målandet? För att uppoffra något för det man älskar ger det ett större värde.
Hedenvinds Bilder 