Ikväll ska nästan alla mina vänner på ett event, men jag är hemma och målar. Jag känner mig lite ensam men samtidigt inser jag att för ett eller två år sedan hade jag sett till att ta mig ledigt och följt med, men nu är jag mest lättad att inte gå. Jag tror jag kanske är klar med det livet. Jag har några event framför mig men jag tänker kanske sälja de biljetterna.
Jag ogillar att beskriva mig som en sökare för jag associerar det med människor som vill passa in perfekt någonstans. Men det finns bara ett sätt att verkligen passa perfekt och det är att göra avkall på något. Jag tror mer på att hitta en plats där det finns utrymme att få vara den man är även om man inte passar mallen perfekt.
Men med det sagt så behöver vi alla ett socialt sammanhang. En plats, en tillvaro där vi kan landa och vara hemma i. Den tillvaron söker jag.

