Med tiden började jag ta tydliga kliv mot ”snällare” musik. Jag, liksom resten av världen blev fascinerade av The Pouges. Irländska pubar var på modet, eller var det bara för att en av mina vänner var irländsk?
Jag bodde i London en kortare period. Där upptäckte jag The Smiths, mycket senare än alla andra! Jag kan fortfarande minnas när jag hörde And if a double-decker bus, crashes into us, to die by your side, is such a heavenly way to die. Jag var förtrollad.
Jag kan se en direkt länk från Kate Bush till Sugercubes. Den rösten, den känslan och den musiken. Galet och vackert. Hur många gånger lyssnade jag på Birthday? Resten av skivan gjorde dock aldrig något bestående intryck på mig trots att det fortfarande var LP skivans era och normalt så lyssnade man sönder varje LP man köpt, vare sig den var bra eller inte.
Annars präglades denna tid av ganska stor variation för det mesta i musikväg kändes spännande. Twin Peaks gick på TV och jag köpte skivan och lyssnade om och om igen på den suggestiva musiken. Jag hade också en jazz period (fast mer äldre, lättsmält jazz), och jag återvände till opera.
Efter att jag och min första pojkvän slutade vara ihop var jag singel länge och inte intresserad av någon speciell kille. Mina minnen till musik från denna tid är inte kopplade till några speciellt starka känslor. Väldigt lite av musiken jag någonsin lyssnat på är kopplat till kärlek så som jag förstår att det är för många. Men jag kan minnas vad jag tecknade när jag lyssnade på musik.
Hedenvinds Bilder 