Min Musikhistoria del V

En nästan filosofisk fråga är kan man välja den bästa Red Hot Chilli Peppers låten? Ta bara början på Can´t stop. Kan inte sätt fingret på varför jag älskar Scar Tissue så mycket, men älskar gör jag. Och den återkommande gitarren i Snow. Och sen har vi förstås energin och det eklektiska draget som är så tilltagande i Give it Away. Kanske är The Zephyr Song lite för trallig, jag brukar ju va känslig för det, men nog sjunger jag med i refrängen 🙂 

Nackdelen med att ha bytt musikform så många gånger, ni vet, från LP till CD, sen från Itunes till Spotify, är att man har inte något gammalt kvar. Varje ledig stund jag har snurrar mitt huvud kring musik just nu. Vad lyssnade jag på? Vad älskade jag för musik? En del musik upptäckte jag inte där och då utan den kom mycket senare. Björk är ett exempel. Trots att jag lyssnade på Sugercubes. Tool och Cold är andra exempel. Men de upptäckte jag först under pandemin. 

Och det var först mot slutet av 90-talet jag på allvar började lyssna på Hip-hop vilket sedan kom att dominera min musiksmak under lång tid (yeah yeah, jag vet, inte särskilt originalet av mig). Mer om det framöver. 

Nu låter det som min musik dominerandes av grunge och rock men det fanns förstås så mycket annat. Minns ni Cornflake Girl? Och hela Tracy Chapmans album, hon som ville fly tristessen. Jag hade också en barockperiod mitt i allt. Purcell, Bach, Monteverdi. 

Något jag funderat över är varför jag så ofta känt någon slags besvikelse när jag inser att låtar varit covers. En av dem är The Fugees Killing me softly, det spelar väl ingen roll om det är originalet eller inte? Och i detta fall kanske originalet inte är så starkt. 

Men ibland är dock originalet bättre. Wu Tung Clan gjorde en variant på Beatles My Guitar Gently Weeps, men de bytte ut gitarren till hjärta, vilket i mina öronen känns som att man tar bort just det som var så brilliant med texten. Jag hörde dock Wu Tang Clan innan Beatles (faktiskt) så jag tyckte länge det var en bra låt. Men efter att av en tillfällighet hört originalet är jag såld på den. 

En teckning från en bildserie jag gjorde för några år sedan. Jag kallade den för The spirit of music.

Publicerad av hedenvindsbilder

Jag bor i Stockholm, men har också en fot i Trosa där jag ofta gör jobb åt Bomans hotell. Mina bilder varierar sig, liksom mina metoder och material, men människor står i centrum.

Lämna en kommentar