Känsla och Förnuft – är de varandras motsatser?

Myers-Briggs Del 3

Vid tidpunkten jag gjorde Myers-Briggs testet första gången var min självbild att jag inte var en Känslostyrd person. 

Till exempel så väntar jag inte på inspiration. Jag planerar mina dagar och arbetar på (det är därför jag är så produktiv). 

När jag ska lära mig något nytt är jag ytterst strukturerad och analytisk. Jag bestämmer på förhand hur jag ska gå till väga och sedan följer jag min valda metod. 

När jag ska få något gjort vill jag fokusera på uppgiften och tycker det är störande om någon börjar småprata om annat. 

Så när jag fick resultatet: Du är 75% feeling och 25% thinking så protesterade jag. Jag är ju en tänkare!!! Sa jag till mig själv. 

Sedan dess har jag dock omvärderat hela begreppet känslor. För det är ett högst flummigt och väldigt brett begrepp.

Ämnet är så stort och exemplen så många att jag nöjer mig med några få idag. 

Humör

Min erfarenhet är att många som kallar sig känslostyrda kanske snarare är humörsstyrda. Jag tycker att det är stor skillnad mellan att vara i kontakt med sina känslor och att vara lynnig. 

Obetänksamhet

Många fattar viktiga beslut på sina ”känslor”. Det ”känns” rätt att rösta på SD, för det ”känns” som att skjutningarna kommer att upphöra då. – Men är det korrekt att kalla det ”känslor”? Att inte tänka är väl inte samma sak som att känna? Bara för att vi ser förnuft och känsla som varandras motpoler betyder det inte att man är det ena för att man INTE är det andra.

Att fatta beslut utan att tänka efter är bara lathet och dumhet. Man låter sig ju manipuleras av demagoger. 

Vi behöver både tänka och känna

Förr hade jag uttryckt att man borde använda sitt förnuft till att göra en analys av SD. Idag ser jag det som att man tjänar på att använda sina känslor också! Sina känslor av empati! För empati är också en känsla. 

Jag har därför förlikat mig med bilden av mig som en känslomänniska. Jag är inte lynnig och jag låter mig inte duperas till åsikter, men jag värnar om mina och andras känslor. Och jag vill uttrycka mina känslor.

Det är logiskt med känslor

Rent logiskt är det dessutom klokt att försöka förstå andras känslor. För om man förstår hur någon känner kan man nå dem och få så mycket mer gjort tillsammans. Så nog är det bra att låta både förnuft och känsla arbeta tillsammans?