Skam

Det var den kallaste dagen på året när jag öppnade min dörr och kände en påträngande lukt som ledde mig upp för trappan till vinden. Där låg en man och sov inrullad i några gamla filtar. 

Några dagar senare fann jag en lapp på ytterdörren där det stod med stora bokstäver hur polisen varit i huset och tagit hand om en uteliggare och vi måste alla stänga ytterdörren ordentligt! 

Lappen kändes kall och cynisk. Jag tänkte att mina grannar blundar och vill ta bort det obehagliga från deras perfekta liv utan tanke på konsekvenserna för mannen i fråga. Varför kunde han inte fått stanna där några dagar? 

Det var förra året. 

I år bar jag på skammen. 

Det kom in en man på vinbaren där jag jobbar och gick runt bland gästerna för att tigga. Jag agerade omedelbart men inom mig fanns en sträng röst som påminde mig om mina grannar. Men jag gick fram till mannen, tog hans händer i mina och sa: 

– jag är så ledsen, men jag kan inte låta dig vara här. 

Mannen förstod inte mina ord, och jag förstod inte hans. Men jag tyckte mig se och uppleva exakt vad han kände där och då. För hans fokus på att få lite pengar försvann. Han såg först lite förvirrad ut, och jag kände hur hans händer försiktigt kramade tillbaka mina och höll trevande och osäkert kvar. 

Jag släppte inte taget om hans händer medan jag sakta ledde ut honom. Väl ute stod vi där en stund och höll varandras händer. 

Hans blick och hans händer berättade för mig att han troligen inte blivit fysiskt berörd på väldig länge. 

Jag kände skam för att jag slängde ut honom. Jag kände förtvivlan över hur lite kärlek vi ger till varandra i världen. Jag kände obehag när jag vänder mig om igen och ingen gäst kommenterar vad som just hände.

Vi alla fortsatte som om ingenting hade hänt. Han gick vidare, kanske hungrig, kanske utan att veta var han ska sova inatt och han gick iväg i sin ensamhet. 

Och jag fortsatte servera vin till mina gäster. Med en klump i halsen. 

Några dagar senare berättade jag detta för en vän som är en väldigt smart och empatisk personen. 

Hon sa något viktigt. Hon sa att skammen får inte ta över, för om skammen tar över förlamar den oss. Gör att vi istället börjar vika undan blicken. 

Och hur ofta vänder man på ansvaret. Man blir aggressiv i sitt försvarande. Det är vad skammen i förlängningen kan leda till. Man lägger över skulden på tiggarna, uteliggarna och alla de som gav dåligt samvete. 

För skam är svårt att bära och svårt att våga möta i sig själv.