På nätet märks tydligt vad som ”hypas” under en period. Nya idéer kan ta fäste och spridas som en löpeld. En av de saker jag följt under åren är trenden att lämna det gamla grundfärgssystemet till fördel för det ”nya” CMYK. För den som inte vet så byggde det gamla systemet på tre grundfärger: rött, blått och gult. Idén var att man skulle kunna blanda dessa med varandra och skapa alla kulörer som finns (tillsammans med svart och vitt).
Många konstnärer började dock alltmer snegla åt tryckindustrin som hade ett något annorlunda system, nämligen CMYK (som står för cyan, magenta, gult samt svart). Alltså en annan nyans av blått och rött skulle man förenklat kunna säga.
CMYK har många fördelar. Till exempel är cyan en ljusare nyans än blått vilket gör att man inte behöver blanda in vitt (om man inte vill) när du vill ha en ljusare färg. För så fort du ljusar upp en färg med vitt har du också förändrat dess nyans.
Men på nätet har det uppkommit en strid kring färgläran. De nyfrälsta lägger tid och energi på att förfäras över de som ännu inte lämnat det gamla systemet. Och de som lärt sig det gamla systemet har ingen lust att lära om. Man väljer sin sida och sedan strider man.
Men min fundering kring detta är hur viktigt är det att bestämma sig för ett system?
Jag menar, jag älskar system och jag älskar färg så som ett rent underhållningsvärde har färgsystemet spelat ett roll, det är helt enkelt roligt att lära sig mer och analysera färg. Men är det verkligen viktigt?
Det finns en rad problem med att använda endast grundfärgerna när du målar traditionellt (med olja eller akvarell till exempel). Först och främst är det faktiskt begränsat med ett bra utbud på grundfärgerna. Det är pigment och tillverkarna är begränsade till vad som faktiskt existerar.
De kulörer som faller närmast grundfärgerna har ofta andra egenskaper som gör dem mindre attraktiva. Det är också vara en kostnadsfråga för det kan skilja flera hundra kronor mellan ett pigment till ett annat.
Något som ofta glöms bort i debatten är att kulör är endast en av många egenskaper man söker i färg. Man kan söka efter täckförmåga eller transparens, man kan vilja ha en färg med mer underton eller där masstonen är den enda man får. Arbetar man i akvarell kan man vilja eller inte vilja ha färgen grynig (granulerande färger ) vissa pigment är ”starka” (staining) och kan ta över en blandning eller vara svåra att kontrollera. Bara för att nämna några egenskaper.
Att hitta en perfekt cyan och magenta är svårt men för min del är det inte heller helt nödvändigt. Antalet gånger jag enbart hållit mig till tre grundfärger (samt vitt och svart) är när jag har medvetet gjort det valet för att experimentera.
Dock finns det ett tillfälle då färgläran verkligen har haft betydelse och det är när jag upptäcker att till exempel min guldockra i förhållande till andra färger fått ett grönstick. Då vet jag att jag bör blanda upp den med sin motsatta färg för att dämpa det gröna. – Precis där har färgläran varit avgörande för min del, men jag tror man kan få liknande resultat för detta oberoende om man väljer att se magenta eller rött som grundfärg.
Imorgon fortsätter min skissboksresa…
Hedenvinds Bilder 