Jag bestämde mig för att ägna sidorna 28-32 åt den klassiska harmoniska färgläran.
Den första är Monochromatic
Jag använde mig enbart av olika nyanser av rött.
Den andra är analogous
Man väljer tre kulörer som ligger bredvid varandra i färgcirkeln. Det betyder dock inte att man måste hålla kulörerna i sin renaste form, man kan, och många menar bör använda en eller två i en muted form.
Den tredje är triadic
Och den är en svår variant, som jag måste erkänna att jag inte förstår. Men igen, man kan få den att fungera bättre om man inte tänker ”rena” färger.
Den fjärde är complementary
Och är kanske den mest använda? En klassiker som är lätt att förstå. Genom att kulörerna kontrasterar mot varandra ökar man dess visuella uttryck. Vilka färger som är kontraster till varandra skiljer sig dock något beroende vilken färgsystem (läs förra inlägget) man väljer.
Den femte är split complementary
Split complementary är rätt obegriplig för min del. Den känns lite konstlad. Tanken är att man väljer inte kulören som är mittemot i färgcirkeln utan de två bredvid den som är mittemot.
Om triadic är svår, så är denna sju resor värre. Kanske är det dock så att jag har svårt att uppskatta för många färger i en bild i allmänhet. Dock finns det sätt att hantera detta.
Man brukar tipsa om att följa 60-30-10 regeln. Alltså en färg utgör 60%, en annan 30% och den sista bara 10%.
Hedenvinds Bilder 