Rött & Respekt

Sid 33 There you are in my thought again

Jag låter slumpen avgöra vilken färg och vilket ord/fras som ska gå med vilken skiss. 

När slumpen gav mig rött kändes det så rätt, för rött är färgen som brinner. Så som det kan kännas när man åtrår någon. Kanske borde jag ha gjort bilden helt i rött och låta det svarta vara en ram runt. Låta hennes underliv vara rött och sedan får färgen svalna utåt i rummet.  Det får nog bli en bild i framtiden.

Sid 34 Respekt 

Om man googlar på ordet respekt finner man att det kan betyda tre olika saker, men vilken av tolkningarna som är den primärt använda i vardagen upplever jag har förändrats under åren. 

När jag växte upp upplevde jag att respekt i första hand betydde ”jag är på gränsen till rädd” och användes inte som något positivt. Det kunde vara något i stil med ”jag har respekt för rektorn för han är så sträng”. (En liten passus: min morbror var rektor i min skola så jag visste att han var snäll och till och med lite larvig privat, men i skolan var han känd för att vara sträng). 

Jag minns hur jag och mina vänner diskuterade att ordet faktiskt också kunde betyda något annat än rädsla. Att det kunde vara något positivt; att man kunde känna respekt för någon som man såg upp till eller tyckte var extraordinär. Att vi diskuterade ordet visar att det inte var en självklarhet för oss. 

Jag minns en händelse från ”övergångstiden”, när ordet nog tolkades lite olika av olika personer.  Jag var i en relation som varande från 90-talet och halva 00-talet. Jag uttryckte vid ett tillfälle för en närstående att jag uppskattade min relation mycket, inte minst för att vi alltid visade varandra respekt. 

Personen i fråga tittade på mig och sa skrattade 

– men gud, du låter som en invandrare. Och la sedan till med en tillgjord röst som skulle efterlikna en bruten svenska: 

– visa mig respekt. 

Minnet borrade sig fast i mig för det var första gången jag mötte rasism från någon som aldrig skulle erkänna sig vara rasist. Det var som en liten föraning av den tid vi nu lever i. 

Jag minns också hur jag ältade allt jag borde sagt men inte sa i stunden, ni vet, så där som man gör för att man aldrig är snabb och smart nog där och då. Men efteråt har man alla svar som man önskar att man sagt. 

Numera tror jag de flesta använder ordet respekt positivt. Som något man kan känna för någon man anser är eller gör något extraordinärt. Eller som något man själv visar människor i allmänhet genom att behandla dem med omtanke och känsla för deras integritet.