En aspekt av att inte befinna sig i samma kretsar som den man dejtar är att många släpper sitt överjag och behandlar varandra utan hänsyn eller omtanke. Jag har flertal kvinnliga bekanta som uttryck att de gillar känslan att de kan bete sig eller säga lite vad de vill för det finns inga konsekvenser. Möter man någon i ett socialt sammanhang vakar överjaget över hur man faktiskt beter sig, men utanför sitt normala sociala sammanhang kan man släppa ut all ilska och frustration som man har.
Det finns några vanliga fenomen jag mött i dejting:
Den första kan vi kalla för de arga.
De är män som anklagar och läxar upp. Och inte så sällan ställer ultimatum. Min första dejt blev så arg när jag inte vill träffa honom igen att han skrev ett tiotal arga meddelande och fortsatte leta upp mig på lite olika ställen under åren. Han kallade mig för naiv och att jag snart skulle få erfara hur hård och brutal dejtingvärlden är.
När han hittade mig på Happy Pancake något år senare (jag var inte där länge! Det var ett hemskt ställe – hua) Skrev han:
– ha! Ser att du är fast i träsket nu!!!”. Och ett halvår senare skev han ”vad hände egentligen mellan oss?”
Jag har ”skrivit” med män som i andra meningen de formulerar läxar upp mig. Det kan vara att jag ”glömde” använda någon artighetsfras eller att mitt första svar var för svalt.
Sen har vi de som ställer ultimatum. ”Ge mig ditt telefonnummer annars kan du ta bort mig” och fem minuter senare kommer ett meddelande till ”annars tar jag bort dig”. Självklart tar det några veckor innan de faktiskt tar bort mig (för jag kan inte låta bli att låta dem ligga kvar och se hur lång tid det tar).
Hedenvinds Bilder 