Det finns några vanliga fenomen jag mött i dejting, igår tog jag upp mitt första exempel.
Det andra fenomenet är lovebombing.
Ni vet, man har inte ens setts, eller bara setts i en timme över en kaffe, och plötsligt är man deras ”love of their life”.
Det är ett typsikt ambivalent otrygg beteende. De brukar aldrig vara typen som frågar några frågor eller visar intresse för mig som person. Det vet ingeting om mig. Men ”de hade kunnat sätta mig på en piedestal och älskat mig som ingen annan ” (exakt så uttryckte sig en dejt till mig efter en knappt två timmars dejt där han var den enda som pratade).
Jag tänker att de förmodligen sagt samma sak till tio andra kvinnor samma månad i hopp om att bli sedda av någon.
Jag skrev en gång (men vi dejtade aldrig) med en man som inte kommit över sitt ex. Jag minns en av hans första fråga som var ”vad får dig att känna dig trygg” och hans ton var så sorgsen och alla samtal rörde sig kring ärlighet och trohet. Att connecta med någon när man egentligen är kär i någon annan är förstås svårt, kanske till och med omöjligt.
Att dejta utanför sitt social sammanhang är svårt men att dejta i sitt social sammanhang har andra svårigheter. Många måste avstå från att gå på fester för att undvika sitt ex och då plötsligt har man inte bara förlorat sin kärlek utan man hamnar utanför sin umgängeskrets. – jag antar att hur man än väljer att dejta, så är det svårt.
Hedenvinds Bilder 