Instagram

Jag upptäckte i våras att jag missat att Instagram varnat mig för att de inte kan ”rekommendera” mitt innehåll pågrund av en bild de ansåg stöttande. Jag överklagade men tvingades till slut ta bort bilden.

Jag kände mig som ett tillrättavisat barn, vilket fick mig att gå lite i försvar. Men när den känslan lagt sig började jag försöka se deras perspektiv. Jag tror att vi alla vänjer oss vid uttryck och estetik och det gör att vi kanske inte alltid ser vad andra ser. Kanske var min teckning stöttande?  Och kanske är det bra att det finns någon kontroll över sociala medier? Jag vill vara ödmjuk inför ämnet och inte rasa ut mot dem bara för att jag kände mig tillrättavisad. 

Jag är inte så säker på vad jag tycker om tanken ovan. Men jag är säker på min nästa punkt.

Jag har vid detta lag tappat räkning på hur många som skriver att de vill köpa min konst. Nu och då är det på riktigt tack och lov. Men de flesta är inte det. De utger sig för att vilja köpa mina bilder som NFT, och de erbjuder alltid överdrivet mycket pengar.

Eller skriver att de vill marknadsföra min sida mot en ersättning förstås.

Eller, min personliga favorit, erbjuder mig att köpa fler följare! Men vad ska jag med några tusen följare till som aldrig kommer att titta eller bry sig om vad jag publicerar? 

Jag anar på andra konstnärers sidor att de råkar ut för samma sak.

De flesta som är konstnärer ”hankar” sig fram och lever ett liv som är fullt av uppoffringar för att få göra det man brinner för. Det är inte alltid bara lätt (men absolut värt det). Det ligger mycket bakom allt man visar på Instagram. Så många misslyckanden, så många timmar, och någon försöker utnyttja det. De ser oss uppenbarligen som svaga och lättlurade. Använder vår längtan och vårt hopp mot oss – Det känns så cyniskt. 

Men det är väl så vi blir. När vi inte ser att det är människor bakom en profil.