Jag stod i en hall, i ett främmande hus, men framför mig står en man som jag är helt övertygad om att han är min soulmate.
Men mannen i fråga vänder sig om till sin kompis och säger att han verkligen hoppas att hitta någon ikväll att ligga med. Kompisen skrattar och klappar om honom och säger något om att de ska säkert hitta någon.
Från dörren i hallen kommer ett vitt påträngande ljus som gör ont i mina ögon men jag tvingar mig själv att ändå öppna dörren och gå ut. Där slingrar sig en väg upp mot ett stort grått berg.
När jag kommer närmare ser jag att en enorm klängväxt har spräng ut en del av berget, som om det frätt bort graniten. Nedanför har en djup avgrund bildats. Man har satt upp ett staket runt om för att hindra någon att ramla ner.
Plötsligt tar en vind tag i växtens blad och de virvlar hastig runt. De människorna som är på plats skyddar sig från topp till tå med kläder. De verkar inte stressade, som att de är vana vid proceduren men de är ändå väldigt noggranna. Inte ett finger sticker ut.
Jag frågar den närmaste personen varför de gör så. Han pekar på en skylt som beskriver att växten har två olika slags blad. Det ena bladet är ljusare och luddigt. Det bladet bör undvikas eftersom det kan bränna huden. Men jag kan inte utläsa vad det står om det andra bladet. Bokstäverna är för nötta och smutsiga.
Ganska snart lugnar sig dock vinden och faran är över. Alla människorna runt omkring fortsätter som om ingenting har hänt.
Min nyfikenhet är dock väckt så jag vill försöka ta mig så nära som möjligt och ta bilder på växten och avgrunden. Jag klättrar över staket och börjar fota med min telefon. Men medan jag hänger där, en arm som håller i staket och en i telefonen, så inser jag plötsligt vad jag utsätter mig för. Gapet under mig är så djupt och det är så svart.
Av någon anledning går mitt fokus till handen som håller telefonen. Borde jag släppa den? Men att låta något falla ner känns som en föraning om mitt egna öde; att falla ner i avgrunden. Så jag håller kvar telefonen trots att det bara ger mig en hand kvar att arbeta mig upp med.
Hedenvinds Bilder 