Synestesi

Jag bestämde mig för att leka lite med synestesi i min skissbok. Här följer de första fem sidorna som berör ämnet.

När man lär in något är det förstås alltid bra att koppla det till andra saker. Saker man är familjär med. Men det finns de som inte behöver göra detta medvetet. Det kommer naturligt för dem.

Synestesi kan röra sig om olika sinnen som kopplas samman. En klassiker är att man kopplar en färg med en siffra eller bokstav.  De som har synestesi är konsekventa med sina val. Är nummer ett blå så är det så, nu och för alltid. 

Jag önskar jag hade synestesi men jag har det inte. Dock tror jag alla kan förstå idéen att koppla ihop sinnesintryck. Och utan att ha synestesi så tror jag alla kan göra det lite grann. Skillnaden är att man vare sig är konsekvent eller intuitiv i sina val. Det är mer random. Men till en viss del är vi ju vana att tänka lite synestesi-igt. Att markera veckodagar med olika färger är inte ovanligt och alla vet ju att blått är en deppig känsla. 

Jag testade mig själv på att koppla ihop siffror med färger. Jag gjorde samma test flera gånger med en veckas mellanrum för att se hur nära resultat jag fick. Det var faktiskt ett spretigare resultat än jag trott att jag skulle få, och jag upplevde inte ”känslan” av en färg var mer rätt för en siffra än en annan. Jag kände inte att nummer två är gult, jag bara valde det för att någon siffra måste ju vara gul. Så jag har tyvärr inte synestesi. 

Det var en tillfällighet att formen på teckningarna i allmänhet faktiskt såg lite ut som den aktuella siffran. Speciellt två, tre och fyra. Och beträffande siffran ett tyckte jag det blev så bra att ställa en tung siffra på hennes rygg. Men kanske läser jag in formen efteråt för att vi människor älskar ju att se mönster även där det egentligen inte finns mönster. Kanske hade en annan skiss kunnat bli lika bra? Lite så har jag tänkt genomgående i denna skissbok. Man har ofta en förmåga att tycka att det blev rätt bra vilket val det än faller på.