Jag har nu tecknat det sista bladet i min skissbok som jag döpte till my world is colorful. Det blev 72 sidor av en studie i färg.
I somras slutförde jag en annan skissbok med tema musik. När jag närmade mig slutet av den skissboken kände jag nästan sorg. Jag ville inte att den skulle ta slut. Jag hade ett emotionellt band till skissboken, som om den vore min förtrogna eller kanske till och med min livlina.
Nu känner jag något helt annat. Jag måste erkänna att kvalitén på mina sista bilder är låg. Jag ville bli klar. Jag experimenterade lite med gouache – något jag i princip aldrig gjort tidigare. Jag köpte ett litet set med primärfärgerna för att testa.
Denna gång känns det som en befrielse att vara klar med min skissbok. Jag har så många andra saker jag vill göra. Jag har några målningar som pockar och inte minst nya erotiska bilder på gång med ett tema som känns så spännande.
Men att sluta en skissbok som inte är klar tar emot, speciellt när den har ett tema. Om skissboken bara fyller funktionen att testa en idé innan en målning eller har ett långsiktigt tema (som min reseskissbok) så är det förstås en annan sak. Men om jag har ett speciellt tema på en skissbok vill jag slutföra den inom rimlig tid. Så de sista tio sidorna måste fyllas.
Skissböcker kan vara lite som livet. Ibland vill man hålla kvar för man trodde det kunde bli så bra, men ibland måste man inse när det är dags att släppa och gå vidare.
Här följer de allra sista sidorna.
Hedenvinds Bilder 