Kinklistan del II

Jag har ingen fetisch. Inte så som många andra jag känner där fetischen är mer eller mindre en nödvändighet för att bli upphetsad. Jag känner en man som har en djup fetisch för regnkläder. Han berättade hur han redan i unga år klippte ut bilder från tidningar med kvinnor i regnkläder. Men han beskriver också hur svårt det är att ha en fetisch, hur svårt det är att hitta någon som han kan dela den med. Och han behöver sin fetisch för att känna. 

Även om jag inte har en renodlad fetisch, så som exemplet ovan, så jag har en viss förståelse och har under perioder kunnat känna något som lutar åt det hållet. 

Under vissa perioder i mitt liv har jag njutit av att ha sexiga underkläder. Mitt första minne av detta är från min barndom. Men det är något som har kommit och gått, och under långa perioder varit helt borta. 

En äldre målning

Ett av mina starkaste minnen av något man kan kalla en fetisch är från 2019. Jag hade blivit singel efter en lång relation och försökt mig på match. Jag var dock inte redo att möta dejtingvärlden så jag sa upp kontot efter bara ett dygn. Min sexuella frustration fanns dock där men jag hade ingen att rikta den mot. Så jag gjorde det jag gjort så ofta i mitt liv. Jag vände min sexualitet inåt. Jag har alltid fantiserat mycket (mer om det en annan dag) men jag har också periodvis använt kläder för att trigga lusten. 

Under denna period bar jag sexiga underkläder i jordens alla färger, strumpebandshållare, korsetter och stay-ups. Men över det hade jag antingen tåliga målarkläder eller prydliga kläder som helt dolde mina underkläder. Ingen visste. Ingen kunde ana. Och det var en del av det som gjorde det så spännande och så upphetsande. Ingen visste utom jag. 

Vid några tillfällen gick jag igång så mycket att jag var tvungen att ta hand om mig själv. Jag gick in på en offentlig toalett och låste dörren. 

Under en tid hade jag ett vitrinskåp för mina underkläder. Allt var sorterat efter färg och vissa, lite extra fina plagg, hade jag silkespapper runt. Att välja mina underkläder varje morgon gav mig så mycket känsla av att vara i min kropp. 

Jag tror det är det närmaste en fetisch jag har haft. 

Denna målning hänger i Bomans reception,n inga underkläder men skor är inte heller dumt

Publicerad av hedenvindsbilder

Jag bor i Stockholm, men har också en fot i Trosa där jag ofta gör jobb åt Bomans hotell. Mina bilder varierar sig, liksom mina metoder och material, men människor står i centrum.