Jag funderar på hur långt jag ska gå i mina teckningar och målningar – och även i mitt skrivande. Kanske kommer jag att ångra mig och känna att jag utlämnat mig själv för mycket. Jag har funderat en hel del på varför jag har sådant behov.
Det är två år sedan jag var i en relation. Efter det har jag dejtat, och innan dess har jag dejtat. Sammanlagt är det en svindlande siffra som jag dejtat men nästan igen har känts rätt. Jag är rädd att jag aldrig mer kommer att ha sex. Jag tänker att om tio år kommer jag att se tillbaka och tänka ”jag hade rätt, det blev aldrig något mer”.
Det fanns en period när jag var lika förtvivlad som jag är nu, då gjorde jag ett seriöst försök att sluta tänka på sex och sluta ta på mig själv. Jag hade hört så många beskriva att de hade haft långa perioder i sitt liv där de tappat intresset för sex och nyckeln dit verkade vara avhållsamhet.
Jag skulle inte påstå att jag helt lyckades men till en viss del. Det som dock var så intressant var följden. Jag tappade nämligen även lusten för att teckna och måla, jag tappade lusten för att lyssna på musik. Sexdriften är en del av mitt kreativa jag.
Så jag har nu landat i att inte förneka eller förkasta min sexualitet, men istället för att sakna en partner kan jag fokusera den energin på min egen lust, på mina fantasier, på mina teckningar och målningar.
Jag har ju gjort det många gånger förr.
Hedenvinds Bilder 