Gult är en intressant färg. Eller kanske mer korrekt uttryckt: gult är ett intressant ord. Det är begränsat hur många kulörer som vi upplever/kallar gula i jämförelse med blått och rött.
Om vi blandar i lite rött upplever vi snabbt kulören som orange. Det räcker med lite blått eller svart så upplever vi färgen som grön eller olivgrön.
Kvar bland kulörer vi kallar och känner igen som gula är därför inte många i jämförelse med hur många nyanser av vad vi kallar blått och rött som finns. En blå kan skilja sig starkt från en annan blå och ändå kallar vi dem i vardagligt tal för ”blå”, men gult är mer begränsat.
Det är förstås bara så vi uppfattar kulörena för att vi begränsats av de ord vi har i vårt vardagliga språk för olika kulörer. Våra sinnen har så svårt att befria sig från ord. Det är som att vi inte kan se ordentligt för orden kommer i vägen för oss.
Hade alla varit mer intresserade av färg hade vi haft ett större gemensamt vokabulär och därmed kunnat uppfatta fler färger. Men egentligen är förstås färgerna i ett flöde utan tydliga gränser mellan en och en annan färg.
Som konstnär har man förstås ofta fler ord men de är då knutna till pigment. Och en inredare har förstås också fler ord, men de är ofta konstruerade och bygger ofta på liknelser: som tex gräsgrönt, kastanjebrunt, blodrött.

