Beröring

Är ett så vackert ord. Beröring, att bli berörd. Beröras.

Ordet spänner från hur man känner fascination av någons person till att man känner med någon, känner empati för den personen. Jag ser framför mig hur man tar på personen men utan sin kropp. Det kanske blir en målning en dag. 

En beröring kan vara på vägen mot det fysiska men bara precis. En hand som snuddar den andres, ett andetag som känns mot en nacke. 

Ordet kan förstås också innefatta att man faktiskt tar på någon. En lätt och försiktig beröring. Fingertoppar som drar längst en rygg. 

Beröring kan retas, lockas och fresta. Fingrar som rör vid halsen, runt öronen, som sakta tar sig mot munnen. Men när fingrarna ser reaktionen från munnen drar sig fingrarna undan. Fortsätter ner över nyckelbenet, hittar den lilla gropen i halsen som sitter så centrerat, följer linjen ner nästan lite nonchalant förbi brösten. Stannar vi naveln. Släpper kontakten för en sekund. Men är tillbaka igen. Och går försiktigt upp på ena sidan, mån om att inte kittla men ändå lätt nog att locka. Passerar förbi bröstets ytterkant, rundheten följs upp och sedan ner igen. Men hur mycket än bröstvårtorna ber om beröring så uteblir den. Fingrarna vet exakt vad brösten vill men de blir förvägrade ett tag till. 

Att locka. Att reta. Att lova men man får vänta. Allt detta finns i ordet beröra för mig.

Det är Mozart (sen finns ju också Rage Against The Machine men det är för en annan dag).