Jag har alltid fantiserat dagligen. Jag trodde länge att alla gjorde det, men med tiden har jag insett att människor är olika, förstås.
Jag har säkert frågat hundratals människor om deras fantasiliv, och de flesta i en miljö där jag tror att de känt att de kan svara ärligt. Jag har lärt mig att man måste ställa många följdfrågor för vi har olika idéer om vad det innebär att fantisera. Jag kan grovt dela in svaren jag fått i fyra varianter.

Det första (som jag upplever vanligast hos kvinnor) är att de säger ”nej, jag är dålig på att fantisera”. Ofta följs det av förklaringen att de har för mycket i livet och det finns ingen ork kvar. Intressant nog har jag upplevt att de skäms lite och nästan försvarar sig om de är något som de borde göra. Men att fantisera blir som ett krav bland andra måsten som att handla mat och se till att barnen gör sina läxor.
Den andra typen som inte fantiserar motiverar det med att man vill uppleva istället för att ägna sig åt fantasier. Vilket jag verkligen har respekt för och kan förstå. Klart man vill uppleva saker. Det finns onekligen något livsbejakande och sunt i det.
Sen har vi de som säger ”ja, jag fantiserar”. Men bland dem finns två varianter (grovt sett). För det är inte ovanligt att en del missförstår vad jag menar och tror att det handlar om att man tänker ut vad man vill göra. Man planerar i huvudet hur saker ska gå till.

Det är skillnad på att planera vad man vill göra (och inte känna så mycket) och att bygger ett scenario i huvudet (och känna mycket). När jag fantiserar skapar jag en berättelse. Jag bygger scenarion i mitt huvud. Jag har många fantasiplatser som jag byggt upp. Ofta återkommer jag till en och samma fantasi under en period. Förändrar detaljer, byter ut något här och där, men i stort sett är det samma tema.
Fantiserar jag för mycket? Kanske gör fantasierna mig passiv? Är mina fantasier ett substitut för en verklig relation?
Borde jag fantisera mindre? Hur gör man för att fantisera mindre? Mina fantasier är som en vild del i mig. Som en okontrollerbar vålnad som tar över.
Mina fantasier är som kärleken, en rebellisk fågel som följer sina egna regler.

