Jag upplever att det är lite trendigt att tala om fördelen med att bli äldre. Vi har ju inget val än att bli äldre så det är förstås lika bra att se det positivt, men jag upplever att vi ibland lurar oss själva lite.
Erfarenhetens vara eller icke vara
Att vara ung har fördelar. Man har mer ork i kroppen och man är längre från döden. När äldre säger att de inte skulle vilja vara 21 igen menar de nog i och för ibland att de inte vill tappa sina erfarenheter. Och visst kan man känna skillnad att tala med en ung person (även om det verkligen inte gäller alla!)
Men min upplevelse är att våra erfarenheter inte automatiskt gör oss klokare. Det krävs självreflektion och nyfikenhet på andra människor för att erfarenheten ska omvandlas till klokhet. (- i den mån man kan nå fram till ”slutmålet” klokhet). En ung person kan vara väldigt klok och en äldre kan vara förvånansvärt oklok.
Olika utgångspunkter
Har man haft en jobbig uppväxt och/eller kanske låg självkänsla under barndomen men lärt sig hantera dessa känslor kommer man kanske se sitt liv som en kurva som börja lågt och går uppåt. Medan om man haft en lycklig barndom kanske det snarare bli tvärtom.
Men för de flesta är det nog inte så enkelt. Livet är sällan EN kurva som antingen pekar uppåt eller nedåt. Det är nog oftast MÅNGA olika kurvor som rör sig lite kaotiskt.
Barnsligt kontra vuxet
Vi har också olika idéer vad vi lägger in i begreppen barnsligt och vuxet. Ser vi på oerfarenhet/vara ung som något godtroget, nyfiket och öppet? Eller är det naivt, barnsligt och osäkert? Att vara ung eller äldre är inte bara en ålder.
med allt detta sagt ska jag komma åt brännpunkten, men det får bli imorgon.
Hedenvinds Bilder 