Förhöret

Du frågar mig något jag inte vill svara på
Så du vrider lampans skarpa ljus mot mina ögon
Jag blundar, men du tar tag i min haka och säger skarpt åt mig 

Så jag öppnar min mun… vill svara, men förmår inte
Det tar så emot 
Som att min mun inte kan röra sig 

Du suckar och sätter dig mittemot mig 
Du hämtar andan, förändrar din hållning 
Ögonen mildras och rösten blir len 

Jag kan undslippa att svara på frågan, för tillfället 
Om jag vågar säga de där orden jag aldrig använder
En mening som är helt otänkbar för mig att säga 

Jag vill inte säga de orden 
Man säger inte de orden 
Det är inte ett språkbruk som jag är bekväm med 

Men du har börjar röra vid mina lår 
Skräcken sköljs bort av en flod som går från varm till het 
Mina tankar grumlas ju närmre handen kommer

Och nu börjar jag längta efter att säga de orden 
nu vill jag att du ska tvinga mig 
Ge mig en ursäkt att säga orden 

Ge mig en ursäkt

För kännedom, detta är en fantasi. Ingenting som har hänt mig. Det är en saga, en dröm och det är poesi.