Generaliseringar

Jag blir ofta provocerad av generaliseringar. Men jag inser också att det inte bara är av ondo.

När vi försöker förstå saker är generaliseringar väldigt bra verktyg. När man läser historia så inser man att generaliseringar är nödvändigt. Hur skiljer sig en period från den andra, vad är typiskt för rokoko som inte fanns under barocken? Dessa frågor besvaras lättast genom generaliseringar. 

Och för att komma åt olika viktiga saker kan vi behöva generalisera. Om vi inte gjorde det skulle det till exempel vara svårt att göra orättvisor synliga!  Jag såg nyligen på en Youtube kanal där de talade om hur svarta framställs i filmer. De som vill blunda för orättvisor har ju en tendens att leta upp undantagen. För undantag finns ju alltid. Och på så sätt ”trolla” bort det man inte vill erkänna. Men i en sådan diskussion är inte undantagen fokus. Där behöver man ha fokus på generaliseringarna, på statistik för att synliggöra problematiken.  

Men tricket är att förstå när generaliseringar är ett bra verktyg och när man bör lägga undan detta verktyg. Det är skillnad att försöka förstå stora frågor och att försöka förstå en individ. 

Och lustigt nog är det ju också smartare att se individen framför sig, som just en individ. För vill man sedan komma åt en större fråga är det ju genom att man samlat data om många individer som man kan ge en generell bild. Men att ta en generell bild och sedan lägga den på en individ; då kommer man inte att lära sig mycket om livet och människan. 

Mitt favorit exempel på hur dumt det är att generalisera är att titta på de typiska saker folk säger om människor, samla ihop dem och se slutresultatet. 

Till exempel är jag: 

• Från Stockholm, vilket ger vissa antagna egenskaper, ofta brukar snobbigt framhållas. 
• Och som svensk är man förstås blyg samt att man litar på staten. 
• Att vara kvinna innebär en massa saker! 
• Och som lillasyster är man förstås friare och bohemisk 
• konstnär till yrket betyder en massa saker, man dricker bara rött vin, målar bara på nätterna och är allmänt flummig! Gärna ska man tro på astrologi och kristaller. 
• Å andra sidan, jobbar man i restaurangbranschen är man en extrovert partymänniska. 
• Sen är ju alla 70-talist ironiska och högutbildade med en positiv inställning till det digitala. 
• Stenbockar sätter alltid karriären först! 
• Och går man regelbundet på gymmet – då är man ytlig och fåfäng  
• Till och med kan man möta idéer om hur man är beroende på hårfärg – än i dag 😳 

Det finns fler exempel förstås men poängen är att även om vi bestämmer oss för att tro på generaliseringarna ovan så blir man ju allt sammantaget en individ!