Under mina träningsår så var det uppenbart hur olika människor upplevde smärta. Upplevelsen kan delas in i det rent fysiska men också det mentala.
Att vi upplever smärta olika är ju inte så konstigt. Vi upplever andra sensationer i våra kroppar olika också. En del är kittliga, andra inte alls. En del känner sexuell njutning av att stimulera bröstvårtor medan andra är helt okänsliga för att nämna ett exempel.
Smärta kan förstås vara olika i sin karaktär också. Förenklat kan man ställa två ytterligheter mot varandra. Intensiv (där ordet smärta brukar användas) mot molande (som bäst beskrivs med ordet värk), och en som upplevs knivskarp men som inte är ihållande mot en varaktig.
Och det är också en stor del mentalt.
Men det är inte bara att vi upplever smärta olika i jämförelse med andra. Vi kan uppleva smärta olika under vårt liv. Har vi inte mött en viss smärta tidigare i vårt liv så kan upplevelsen vara större. För kroppen lär sig att känna igen smärta och är den inte farlig blir upplevelsen av smärta mindre. Jag har en miljon exempel på det men jag tror att du som läsare säkert också har det?
Vi vet ju alla att rädslor och smärta är djupt sammanflätade. Jag vet inte egentligen varför vi tycker att det är konstigt att hjärna och kropp hänger så djupt samman, hjärnan är ju inte en separat del från kroppen. Den är ju en del av kroppen. Så det är ju klart hjärnan påverkar oss extremt mycket.
Men smärta kan också vara njutbart för många. Det kan vara njutbart för att man känner kontroll när man kan hantera smärta, det kan vara en sexuell sensation för en del eller vara en del av en maktförskjutningslek. Men mer om det framöver.
Sen har vi förstås emotionell smärta. Den smärtan kan vara lika svår att bära och kan sätta sig i kroppen.
Hedenvinds Bilder 