Smärta är en sensation, en känsla i kroppen, och kan vara motsatsen till njutning men ibland möts cirkeln. Det har nog alla hört om (och en del känt själva).
Men min erfarenhet är att det inte alltid är så enkelt. Ibland utsätter sig människor för smärta som ett självskadebeteende. Ibland utsätter sig människor för smärta som en utmaning, som en mental tillfredställelse att lyckas med något svårt. Och ibland är det ett behov, en längtan efter att ingå i en subkultur, ett sammanhang och kanske ett bekräftelse behov (där man bevisar sin tillhörighet genom smärta). Och ibland är det i brist på att känna något annat.
Och för sadisten, den som ger smärta, kan samma saker vara sanna.
Jag har som avsikt att försöka redogöra för alla dessa faktorer och har redan skrivit de flesta inläggen. Så håll i hatten ☺️
Angående påståendet om att man kan passera smärtan till njutning gäller inte bara klassiska BDSM-sammanhang. Jag träffade en man en gång som var helt ointresserad av BDSM men som berättade att ha hade brutit sin penis vid ett tillfälle (minns inte om han berättade hur det gick till). Men han beskrev att smärtan var outhärdlig men samtidigt hade han aldrig fått så kraftfulla orgasmer som under den tiden.
Ibland har också smärtsamma saker ett estetisk värde. En av de mest kända exemplen på det är shibari (att bli bunden, se bilderna i detta inlägg). Jag har aldrig själv provat men jag har sett shibari utföras många gånger och känner många som älskar det.
Jag minns en kvinna som hängde upp en man på de mest invecklade tänkbara sätt. När han väl hängde så la hon sig ner och använde sina fötter till att dra och vrida repen som direkt utlöste olika reaktioner hos mannen. Jag minns att jag var imponerad av hur väl hon förstod hur repen var fästa och vad de skulle åstadkomma. Men jag var minst lika fascinerad…eller kanske lite skrämd, av hennes ansiktsuttryck. Det var tydligt en sadistisk njutning som hon erfor.
Andra jag sett har gjort det mer ömt och omvårdnad eller som levande konst. Det finns förstås många olika upplevelser för den som blir bunden också, men det är vanligt att det talas om subspace, ett mentalt tillstånd som jag är osäker på vad det betyder. För antingen har jag aldrig upplevt det eller så är jag alltid lite i ”space” för så som det beskrivs för mig låter precis så jag upplever när jag målar eller även tränar.
Jag har också fått det beskrivit för mig på ett sätt som för mina tankar till vad avancerade yogafolk ägnar sig åt. Ett mentalt tillstånd av lugn och befrielse från tankar.
Och kanske finns det en symbolik i shibari som jag tror många känner instinktivt men kanske inte alltid kan sätta ord på.
De shibari-teckningarna som jag gjort har sålts omedelbart, till skillnad från många av de mer dominant-sub-teckningarna jag har. Jag tror shibari känns mer rumsrent och konstnärligt.
Hedenvinds Bilder 