Prinsessan på Ärten

Jag tror att vi alla vet, och har sett många exempel på hur olika våra kroppar är, inte bara till utseendet. Jag har själv en hyperkänslig kropp, åtminstone i vissa avseenden. Jag brukar skämta om att jag är som prinsessan på ärten. Jag besväras av ett litet sandkorn i sängen och jag har aldrig fått en fästing trots att jag spenderat mycket i tid skogen. De kryper på mig, men jag känner dem omedelbart och kan därför stoppade dem från att bita sig fast.

Samtidigt kunde jag under mina träningsår, ta emot slag (förstås korrekt riktade) av hundrakilos män utan att blinka. Det senare kan dock förklaras av en mental kapacitet och förstås av bra träningskamrater som vet var de riktar sitt slag. Det gör all skillnad i världen om någon slår mot magen eller mot solar plexus till exempel. 

Jag vet inte vilken roll det spelar om man har en väldigt känslig kropp eller inte. Jag vet inte hur det har påverkat mitt liv. Hade jag varit en annan person om jag haft en annan kropp? Jag tror det.

Sexuellt så ”kommer” jag lätt, men jag ser inte det som något eftersträvansvärt. Snarare tvärtom. I mina fantasier är jag med en man som tvingar mig att låta det ta tid för ju längre tid man tar och ju mer man avvaktar desto starkare blir känslan. Ingen orgasm är så stark som den som byggds under lång tid, helst på branten. 

Men min känslighet är inte bara beträffande mitt underliv. Hela jag är känslig. Från fingertoppar till bröstvårtor, från nacke till lår. 

Jag var med om en intressant upplevelse för en tid sedan. Jag var på ett tjejhäng där en av kvinnorna har intresserat sig för el som njutningsform (elektroplay). Vi ville alla få prova hur det kändes. Det var helt asexuellt, mellan vänner och endast drivet av ren nyfikenhet. 

Oftast när man ska jämföra olika reaktioner så har man problemet att man inte kan veta om omständigheterna är desamma. I detta fall var förutsättningarna med säkerhet densamma. 

Det var lätt att visuellt se responserna. Det var tre huvudsakliga reaktioner. En grupp som tyckte att det gjorde ont (ofta med uttrycket ”aj” – ett ord jag vill återkomma till någon gång), en annan grupp som var helt okänsliga och ryckte på axlarna. Jag var den tredje gruppen. Jag ogillar uttrycket ”högkänslig” men kanske är jag det? Jag bara förknippar det med en massa saker som jag inte känner stämmer på mig. Men min reaktion var så stark trots att det inte fanns någon att rikta min känsla mot. 

Det var som att jag lyfte från golvet. Jag tror faktiskt jag gjorde det på riktigt.