Underdog

Låt mig börja med att påpeka att allt jag skriver om inte handlar om mig eller mina åsikter, utan om de iakttagelser jag gjort . Och om du tycker att jag säger emot mig själv så är det för att jag gör det! För jag tror det finns få sanningar som är enkla! Och beträffande tillhörighet (som jag just nu funderar mycket på) så finns det definitivt bra och dåliga saker.

Underdog

Behovet att demonstrera att man avviker från det övriga samhället kan ibland handla om känslan av att vara en ”underdog”. Det är inte ovanligt (om ej en regel förstås) att de som söker sig till subkulturer är lågavlönade, lågutbildade och kanske vare sig har en starkt utvecklad social kompetens eller uppfostran. Och ofta viskas det om att det är ovanligt oattraktiva människor. Det låter väldigt hårt och överlägset och det är förstås antagonisterna som säger så om varandra. (och glöm inte att jag själv sökt mig dit under en period)

Men ibland ligger det något i det. Vänta! Bli inte upprörd! Läs vidare och försök att förstå min poäng.

Om man inte känner att man tillåts ingå i det vanliga samhället för att man inte är världsvan nog, snygg nog eller tillräckligt framgångsrik (eller vilken orsak som nu ligger bakom) så är det sunt att bilda en egen grupp där man känner sig accepterad. Istället för att tråna efter det man inte får, tar man tag i sitt liv och bildar sina egna regler!

En kvinna jag känner berättade att hon under hela sitt liv skämts över sina bröst men nu funnit en plats där det inte är ovanligt att män har andra skönhetsideal och kinks som gör att hon känner sig vacker. På ett ickenormativt sätt. Och numera skäms hon inte längre. Hon delar med sig av bilder på sina bröst och känner sig uppskattad.