Något som intresserat mig är hur människor fantiserar. Att fantisera, alltså bygga scenarier i huvudet, är inte för alla. Det verkar till och med vara något vanligare att inte fantisera på det sättet. Jag tror jag frågat alla jag träffat om de fantiserar.
Att fantisera, så som jag använder ordet, ligger nära visualisering.
När jag och mitt ex hade några kampkonstskolor var detta, att visualisera något vi uppmuntrade. Om man till exempel lärde sig en ny losstagning så var visualisering ett bra sätt att befästa kunskapen. Ni vet, man ska göra samma sak 10 000 gånger (eller åtminstone väldigt många gånger) men det är inte helt enkelt att få ihop alla dessa repetitioner, så visualisering kan vara en hjälp.
Vi pratade ofta om skillnad hur man visualiserade.
- Antingen kan man se sig själv utifrån utföra en teknik
- eller så upplever man sig själv utföra en teknik.
Det gör stor skillnad vilket sätt man väljer att visualisera, även om bägge har sina fördelar. Inför en gradering kan det finnas stor nytta att se sig själv utifrån (och då förstås lyckas). Det bygger upp självförtroendet. Medan fördelen att visualisera så att man upplever tekniken, är att man övar sig i hur det bör kännas att utföra en teknik. Det är nästan som att man faktiskt utför den.
I de fall man nu fantiserar (för som sagt är det inte för alla) så har jag hittat ett intressant mönster.
I vårt samhälle tänker vi ofta att en kvinna ska var undergiven och en man dominant. Många kvinnor börjar därför att identifiera sig som undergivna men när de ger sig in i en värld som accepterar sådana begrepp kommer de i kontakt med andra och världen öppnar sig.
Det första steget brukar vara att man börjar kalla sig switch (alltså att man kan vara både undergiven och dominant). Många är switch och har inget behov alls att behöva välja det ena eller det andra, men i vissa fall har switch varit en mjuk övergång till det att bli enbart dominant.
Det intressanta är att flertal kvinnor jag ”intervjuat” och som genomgått detta – att gå från att vara undergivna till att upptäcka sin dominanta sida – har samma erfarenhet beträffande sina fantasier.
I deras fantasi såg de på när en person dominerade en annan person. De deltog alltså inte i fantasin. Det var mer som att titta på en film. Kanske var det så att de såg på sig själva utifrån för att de egentligen inte gick igång på att vara undergivna men hade den första tiden svårt att erkänna sin dominanta sida.
Även om jag frågat ut många har jag förstås ett för litet underlag för att hävda något, men det är intressant. Kanske ligger det något i det.
Själv har jag ingen längtan efter att dominera någon och i mina fantasier är jag högst närvarande. Jag betraktar inte, jag upplever. Och det är nog därför jag sällan fantiserar detaljrikt. Jag upplever för mycket för att uppmärksamma detaljer.
Hedenvinds Bilder 