För en del är ”slampan” en del av deras undergivenhet. Men att kalla sig slampa eller se sig själv så behöver verkligen inte vara kopplat till undergivenhet. Många undergivna skulle aldrig använda det ordet.
Jag känner också dominanta män som kallar sig slampa och förstås många swingers använder det ordet med stolthet om sig själva. Själv känner jag mig inte som en slampa. Jag har haft ganska få sexpartners och är avvaktande och försiktig i mitt närmande av en eventuell partner, så den beskrivningen stämmer inte på mig. Det är bara så jag är.
För mig är sex (och kärlek) något jag måste känna starkt. Jag vill kunna ge mig hän helt och fullt. Och det är svårt för mig att göra det med en främling eller om jag inte är känslomässigt på rätt plats.
Men en mycket nära vän till mig är lite av min motsats. Han kallas sig själv för ”slut” med stolhet. Han älskar sex med fler och är närmre dominant än undergiven om än att det nog inte är det mest centrala i hans sexualitet. För honom står ”slut” (slampa) för ett fritt , otvunget liv med oändliga möjligheter och spännande stunder. Han vet aldrig hur nästa dag ser ut och det får honom att känna sig levande.
Men jag tror att begreppet slampa också kan handla om en annan sak. Även om jag inte ser mig själv som en slampa, så förstår jag idéen, om än bara i ord. För mig handlade det då om något annat. Orden ”slampa”, ”hora”, ”slut” kan stå för total underkastelse av sin sexualitet. Att släppa kontrollen och hänge sig fritt åt att få vara en ren sexuell varelse.
En kvinna berättade om sin barndoms skam, och brist på sexualundervisning vilket ledde henne till att vilja utmana detta genom ord som slampa. Jag delar inte den erfarenheten men jag vet att hennes historia är vanlig. Jag har hört den så sorgligt många gånger. För henne att se sig själv som en ”slampa” gav henne makt över det ordet som skällsord, hon tog ordet och ägde det. Och i det blev hon befriad.
Men att man använda ett ord på sig själv ger förstås inte tillåtelse för andra att använda det.
Hedenvinds Bilder 