Jag jagar alltid referensbilder till framför allt mina målningar. När jag tecknar kan jag använda fantasin, men en målning är oftast mer känslig; man lägger både mer tid och materialet är dyrare så oftast vill man inte ta allt för stora risker. Samt att jag lär mig mer av att studera en förlaga.
Mina fyra systerdöttrar har fått posera många gånger framför kameran.
Jag har normalt bara en vag idé om vad jag vill när jag börjar fota någon. Jag kanske borde planera mina tavlor mer noggrant men jag tycker om att låta tillfället inspirera mig. Jag gillar att försöka ha en öppenhet inför vilka möjligheter som fotosessionen kan ge. Oftast har jag också en ”baktanke” med att få ihop till mer än en målning. Det gäller att passa på.
Min ”plastfamilj” eller vad jag nu ska kalla dem 🙂 som också stått modell många, många gånger.
Ibland har jag förberett med idéer på olika poser men det är mest för att ge min modell en möjlighet att ”komma igång”. De som är vana att bli fotade av mig brukar själva ha en hel del idéer som de bjuder på och som jag alltid tacksamt tar emot.
Numera tar jag mest bilder på mig själv dock. Det är i många avseenden enklare så. Jag behöver inte stämma tid och jag drar mig aldrig ur 🙂
Men nog kan jag sakna att uppleva samspelet med min modell. Och det är lättare att stå bakom kameran i vissa fall. Jag försökte nyligen ta en bild på mig själv framför speglar men det är nästan omöjligt att få till det.
Hedenvinds Bilder 