Nästan på dagen förra året började jag teckna i en skissbok som jag döpte till Music Makes me Lose Control. Den var dedikerad alla låtar som jag älskar lite extra. Varje låt fick en egen sida och jag lyssnade på repeat på den aktuella låten medan jag tecknade.



Skissboken hade en djup emotionell betydelse för mig. Jag hade med den överallt och jag tänkte ständigt på den. Den var som en kärlek eller nära vän.



Jag sitter i skrivande stund och lyssnar på den spellistan. Musik bär så lätt fram minnen.



Många talar om hur man börjar en skissbok. Hur nästan ångestladdat det kan vara. Man har känslan av att första sidan måste vara så speciell. Gör man en sökning på Youtube kan man titta en hel dag på olika personer som ger olika råd för hur man kan göra.



Men jag har aldrig hört någon som talar om att sluta en skissbok.
Att sluta en skissbok kan vara som en sorg.






