Siffermagi

Tidigare i år tecknade jag mängder med bilder med min BIC-penna. Jag har en tendens att ägna mig åt en stil, ett uttryck med ett material under en period. Nu har det blivit sju bilder till i den stilen. Varje bild innehåller tre bilder i bilden.

Vissa siffror är mer uppskattade eller mer använda än andra. Siffran sju är som bekant flitigt återkommande i en mängd sammanhang: sju dagar i veckan, sju ärkeänglar, de sju haven, Rom byggdes på sju kullar, sju kontinenter, den sjuarmade ljusstaken, regnbågens sju färger, sju dödssynder, sju underverk och i sagor är sju också vanligt så som sju samurajer och sju dvärgar. För att ta några exempel.

Sju kan dock ha nackdelen av vara lite ”mycket”. Där kanske siffran tre kan kännas mer behändiga. Tre ger ju alltid en mitt och skapar på så sätt ett harmoniskt intryck. . Och tre är som bekant både ett lyckotal och också full av symbolik. Allt från talesätt eller poesi som bygger på tre (tre goda ting bara för att nämna ett exempel), till kristna symboliker så som treenigheten, tre vise män, Jesus uppstod på den tredje dagen osv, till de gamla myterna om tre ödesgudinnor eller tre furier mm. Tre brukar ju också anses vara lätt att minnas, och man brukar rekommendera att gruppera det man ska lära in i tre.

Samtidigt kan min förkärlek för det systematiska gilla fyrtalet (eller andra jämna tal). Då kan man ju para ihop två och två. Det svenska färgsystemet består ju av fyra grundfärger (istället för det mer vanliga tretalet) vilket tilltalar något i mig. Rött och gult som de två varma färgerna i kontrast till blått och grönt som de två kalla. Det är inte ett funktionellt system i avseende att man ska lära sig att blanda färger. Men det är liksom prydligare. I Japan är ju dock siffran fyra kopplat till döden (shi) och därmed vanligt att man undviker. 

Fyra målningar jag gjorde som personifierade några champagnehus prestige champagner (Belle époque, Cristal, Dom Pérignon och Sir Winston Churchill).

Att arbeta efter pendanger är också vanligt. Alltså två talet, oftast tänkt att flankera ett annat objekt i mitten. till exempel så sätter man kanske två ljuslampetter på var sin sida om en spegel. Det finns något givet i valet av rött mot blått i det fallet.

Det är nördigt och kan kännas lite OCD med siffror. Eller faktiskt lite meningslöst och ålderdomligt. För att inte tala om skenvetenskapligt. Det är ju vanligt i en hel del astrologi och liknande att använda siffror för att ge ”trovärdighet”.

Men det kan tilltala mig och ibland motivera mig att arbeta i tänkta serier om tre eller fyra (eller vilken siffra jag nu bestämmer mig att arbeta efter). Det är särskilt påtagligt när jag arbetar i färg. 

Jag måste dock erkänna att jag var lite förvånad över hur få exempel jag hittade bland allt jag tecknat och målat. Jag trodde jag skulle ha så mycket mer. Och mitt första exempel är dessutom bara en tillfällighet. Kanske dags att leka med siffror?