Ord som trycker ner

Jag drev några kampkonstskolor tillsammans med mitt ex i femton år. Det var intressant att betrakta mänskligt beteende i den miljön. 

Det var mycket vanligt att man la mer fokus på att markera sin (upplevda) överlägsenhet genom ord än på att faktiskt utveckla sina fysiska förmågor.

Att slappna av är ett värdeladdat ord. Det finns något fint i att kunna slappna av och det går knappt att hitta en kampkonstfilm som inte använder begreppet. Helst i form av mästaren som uppmanar eleven att slappna av.

Att slappna av och spänna på vid rätt tillfälle är en av de viktiga egenskaperna för att lyckas med en teknik. – Men väldigt få lyckas med att slappna av om man använder ordet! 

Som ledare behöver man lägga fokus på HUR man slappnar av – att bara säga ”slappna av” skapar snarare spänningar och prestige. För de flesta vet inte hur de ska slappna av. Istället för att säga ordet behöver man göra övningar som ”tvingar” kroppen till avspänning.

Ibland måste man som ledare bita sig i tungan och låta eleven träna i lugn och ro. En till tre rättelse brukar räcka bra per tillfälle, resten av tiden måste kroppen få upprepa sina moment. Och avslappning är under inlärning nästan omöjligt. Om man fokuserar på någon annat, till exempel på en koordinationsövning, då kan ingen slappna förrän det nya momentet sitter i kroppen. Att i det läget prata om avslappning stör bara elevens fokus.

Intressant nog var just frasen ”du behöver slappna av” en av de mest flitigt använda när man ville sänka självförtroendet på sin motpart. Det användes som ett maktmedel. För att trycka ner sin motpart. Få denne att tappa fokus och effektivt få den att känna underläge.

Nu brukar alla rättelser i allmänhet mellan två som tränar tillsammans skapa obalans och den som blir rättad varken växer eller lyckas med sin uppgift. Snarare blir de oftast osäkrare och därmed sämre. 

Oftast rättade en person den andre för att bibehålla känslan av överlägsenhet. Den känslan kom förstås från en inre otrygghet och bristande självförtroende som man försökte dölja bakom attityd. Fraser som ”jag kommer att ta det lugnt med dig” eller ”du behöver inte vara rädd”. Till och med genom att säga ”bra! det där gjorde du bra!” kan skapa distans mellan två personer och tydliggöra vem som har makten.

Nu var det förstås så tydligt att härskartekniker behövs bara när man inte har ett äkta självförtroende. En elev med stor kunskap behövde inte markera med fraser och ord.

Vi jobbade hårt för att hindra den typen av härskartekniker men inte bara elever emellan utan även från oss som ledare. 

Som instruktör brukade vi hålla alla rättelser allmänna för en hel grupp och om det behövdes rätta något på individuell nivå så var det alltid med respekt och försiktighet. Ibland kunde man höra ologiska argument från andra skolor om att ”de ska kunna ta det”, men människor har ett bräckligt ego och vill man nå resultat måste man anpassa sig efter det. 

Det är helt enkelt mer funktionellt (och empatiskt) att ge rättelser på ett genomtänkt och respektfullt sätt. 

Och vi var också framgångsrika med den metoden. Våra elever utvecklades generellt mycket tekniskt. Och empatiskt. För när de lärde sig att uppskatta den filosofin vi hade, spred de den gärna vidare. Genom att träna i en miljö där man kan känna sig trygg och fredad från risken att bli nedtryck så ökar inlärningen. Och med större kunskap bygger man ett äkta självförtroende som gör att man inte behöver trycka ner någon för att känna sig bättre.